Våra Hästar och min syn på träning och hästhållning. 

Jag är knappast vad folk i dagligt tal skulle kalla en riktig hästkarl. Men att jag har stor vana av hästar det går inte att komma ifrån ens om jag skulle vilja. Enda sedan jag började med hästar 1986 har jag i det närmaste dagligen hanterat hästar av olika slag, både egna och andras. Jag har inte fått någonting gratis i hästbranschen. Utan det jag kan och vet det har jag fått snappa upp både här och där och på egen hand via erfarenhet.

Utfodring och skötsel:

Hästar är precis som människor på i alla fall ett sätt, de trivs bäst när de får röra på sig även om de inte alltid begriper detta. Min syn är därför att hästar skall vara ute varje dag, så mkt som möjligt, året om. Är det kallt är de ute kortare tid och är det för varmt är det samma sak.
Att hästarna är ute mkt är av stor vikt och de gånger jag inte fodrar eller fyller på vatten så gör Lotta detta.

En av mina grundteser när det gäller utfodring är att hästarna ska äta hur mycket hö de vill - så länge de äter upp. Många kommer till butiken och har problem med tunna hästar och önskar ett foder som gör att dom går upp i vikt ! - Nej jag säljer inte hö brukar jag säga :-) Men skämt åsido man måste tänka på att hästar skall beta minst 16 timmar på ett dygn. Krafffoder skall bara vara till för det där lilla extra. Man klarar sig mkt mkt långt på vatten och bra hö !
För mitt vidkommande har det inneburit att de allra flesta av mina hästar i regel varit lite mer över- än underviktiga. På gott och ont naturligtvis med några kilon mindre att bära på så kanske det har inneburit lite bättre resultat, men jag tror ändå inte på detta riktigt, eftersom det inte handlar om "feta" hästar utan mer hästar med gott hull. Jag ser hellre en frisk och frodig häst än en håglös och mager. Om en häst trivs och är frisk så ska den äta nästan hur mycket hö som helst, så låt den göra det då, men under förutsättningen att den får röra på sig. Vad det gäller kraftfoder så skulle jag önska att jag orkade fodra annorlunda och mer ofta än jag gör. Nu får hästarna kraftfoder tre gånger om dagen. På morgonen innan de går ut ca 07.00, en gång mitt på dagen vid 14.00 och innan jag släcker ljuset på kvällen efter jag tagit in dom vid 20.00. Hö + Vatten (oj så viktigt med färskvatten) får de fritt ute i hagen under dagen, Hö´t oftast vid tre tillfällen, på morgonen och mitt på dagen, men även om de kommer in i stallet på eftermiddagen ligger det hö i boxarna som de kan äta på under natten. Vintertid har vi uppvärmt kar så att vattnet ej fryser och som inte blir för kallt. Skulle tro att de får i sig ca 3 kg Krafft utslaget på hela dygnet + olja på vintern. De kallare dagarna på året ges minst 1-2 kg mer. Beträffande tillskott och burkar som det finns mängder av så är det just olja (soja olja eller Ryps INGET ANNAT) och B-vitamin som ges. Vi kan ge MSM och Glucosamin som vi märkt har en positiv effekt.
Som jag ser det så har jag ändå lyckats skapligt med "enkla" hästar. Det är inga stammässiga kanoner som jag ägt och tränat genom åren, ändå har de lyckats vinna lopp då och då. Jag är alltså långt i från någon "storfräsare", men mina erfarenheter som tränare kanske kan vara intressanta ändå, om inte annat i jämförelsesynpunkt?

Som sagt jag har bara en begränsad uppfattning om vad som är bra eller inte. Jag kan bara relatera till min egen i sammanhanget blygsamma verksamhet. Jag har oftats inte haft mer än två körhästar åt gången, det är ungefär vad jag hinner med för att kunna sköta om och träna på och ändå få tid över till annat.

En proffstränare har säkert andra idéer. Det här är i alla fall vad som jag tycker fungerat hyfsat för mig.

Vi har provat en hel del olika fodersorter genom åren, just nu använder vi Krafft Groov och Sport, kombinerat med olja.
Unghästarna ger vi nu Krafft Musli grön och när de blir 3 år kombinerat med Musli Röd. Ren havre har jag dock slutat med numera då jag tycker mig märka att en del hästars muskler reagerar lite väl mystiskt om de får stå över något träningspass när man baserar foderstaten på havre. Det stoet vi avlat på hade också muskelproblem och detta har några av avkommorna ärvt ner.
Värt att nämna kan vara att om man har tid så är det inte fel att blöta Krafften ett par minuter innan giva då är risken för foderstrupsförstoppning minimal.

Några tankar om hästhantering:

Vad det gäller mitt sätt att hantera hästarna så har jag genom åren lärt mig en hel del även om jag fortfarande har mycket att lära och aldrig någonsin blir fullärd. Jag har haft hand om en hel del bråkiga, rädda, dumma och hetsiga djur och jag har prövat på de flesta metoder som finns för att kunna handskas med alla dessa olika hästar utan att ta bort deras personlighet och förmå djuren att vara personliga men ändå samarbetsvilliga och lätthanterade. Alla hästar är individer men jag ska ge er några råd i all välmening så kanske ni slipper upprepa mina misstag. Här får ni er serverat mitt sätt att se på "hanteringen av hästar" och berätta hur jag gör nu mera, eller har gjort med mina djur.

Även om jag inte är någon slags "hästpratare" på något vis alls, så kan jag nog säga att mina hästar och jag förstår varandra ganska bra numera. Min sambo Lotta brukar skoja och säga att jag kan prata med hästarna men jag tror att denna förmåga har i stort sett alla som håller på med djur dagligen så det handlar om rutin helt enkelt och det handlar också till stor del om sunt förnuft. En av de viktigaste sakerna jag lärt mig är jag alltid behåller mitt lugn och att det inte hjälper speciellt mycket med våld. Att se en hästägare eller tränare dänga sin häst och skrika är för mig brist på Horsemanschip och jag tycker bara det tyder på okunskap. Skulle aldrig vilja ha min häst där. Står man och tittar på när sådant händer kan man tydligt se att hästen inte har en aning om varför den blir slagen och skiken åt. Tragiskt att se är det i alla fall !

Visst, en häst kan behöva en tillrättavisning emellanåt om den gör något dumt ABSOLUT men då ska det ske direkt och på en gång, så att den förhoppningsvis förstår varför.

Om du småduttar eller hojtar och skriker åt den så fort den rör sig åt fel håll, eller gör något som inte passar dig som jag sett och ser en del göra, det är fullkomligt meningslöst och oroar bara hästen som i "bästa" fall bara blir förvirrad. Den kanske ställer till med ännu mer strul och dumheter och blir orolig eftersom den inte fattar varför du håller på som du gör.

I sämsta fall tappar den respekten för dig, och då kan du inte räkna med att den lyder när det verkligen gäller. En trygg häst är en lugn häst så mitt rå där att inte bestraffa den i tid och otid.

Det viktiga som jag ser det är att förstå varför en häst gör något dumt. Många gånger, för att inte säga de allra flesta gångerna så handlar det om rädsla och obehag från hästens sida och att straffa en häst då, gör saken bara värre, framförallt om det är en unghäst som inte kanske riktigt vet vad som väntas av den, eller om den ser något den aldrig sett förut.

Den tappar inte bara förtroendet för dig, utan har man otur så kanske den även tappar glädjen och lusten att göra det du ber den om framöver.

De allra flesta hästar vill gärna vara till lags.

Vad man också ska tänka på är att en del hästar inte alls är mottagliga för en tillrättavisning, då blir det bara värre om man använder våld på dem.
De blir sura och ofta väntar de in rätt läge och sedan ger de igen vid passande tillfälle och då har du ändå förlorat kampen.

I hanteringen av såna hästar tror jag att det passar sig bäst med lämpor och eftergifter i fall man ska få ut något av dem.

Nu finns det ju för all del en hel del psykotiska hästar, som är om inte livsfarliga, så i alla fall inte direkt lämpliga att dalta med heller. Det gäller bara att veta vilken typ av häst du har att göra med.
En del djur chansar man inte med överhuvudtaget, utan man vidtar bara de säkerhetsåtgärder som behövs vid hanteringen av den speciella hästen för att slippa bråka med den.
Det är inget att skämmas över om du exempelvis måste ha en "hingst-ring" eller en kedja på en besvärlig häst när du går ut i hagen med den. Både du och hästen slipper en hel del obehag på de här viset. Dessutom slipper du knäcka hästens psyke, för det gör du förr eller senare med en normalhäst om du tar till våld med jämna mellanrum.
I hästböcker står det ofta att det är "du som ska bestämma över hästen", men det är inte alltid det låter sig göras på rätt sätt och tar man då till övervåld så bryter man så småningom ner den i stället. Visst, du kan få en foglig och lätthanterad häst på det sättet, och säkert går det också mycket snabbare än med andra metoder, men till vilket pris?

En nedbruten häst bjuder sällan till frivilligt på banan.

Och det vet vi alla att det redan finns alltför många såna hästar på travbanorna.

Väg alltid för och nackdelarna mot varandra innan du gör något du kan få ångra senare. Att handla instinktivt och ta till våld är lätt gjort, men något som bör undvikas i möjligaste mån enligt min mening.

Om din vuxna häst är livrädd för exempelvis lastbilar, är mitt råd - undvik dem då så gott det går. Öm du absolut måste, försök då vänja honom vid dem på ett lämpligt sätt.
Att "dänga" hästen kanske får dig förbi lastbilen, men den kommer att vara precis lika rädd nästa gång, var så säker, och förtroendet för dig naggas i kanten för varje gång.

Ett råd till också, om du ska vända inför något obehagligt, så är det lämpligare att det är DU som ska bestämma när ni ska vända, och inte hästen som det lätt kan bli. Låter du hästen bestämma bara en endaste gång så får du vara beredd på att det kan bli nya vändningar var som helst. Vill hästen vända så parera och försök gå en bit till innan du vänder, och gärna åt andra hållet eller nåt, så att det är din vilja som gäller. Precis samma gäller även vid lastning av hästar på en transport. Slipper hästen undan lastningen bara en enda gång på grund av att den trilskas, så kan du räkna med problem även i fortsättningen. Det viktiga är att inte ge upp utan agera lugnt och utan stress. Jag är ca 2 meter lång och kanske har en fördel här men det viktigaste att behålla sitt lugn. Hästar känner stress och osäkerhet direkt och hela situationen med lastningen kan lätt spåra ur...
Min erfarenhet har lärt mig att det här är ganska stor skillnad på att lasta ett varmblod kontra en Ponny. varmbloden beter sig lite annorlunda eller jag kanske skall säga att Ponnyn beter sig lite annorlunda för de flesta ponnys gillar inte tillrättavisningar i alla fall inte de jag haft att göra med. Här krävs en STOR portion tålamod och lugn vid lastning men väl detta är gjort ett par ggr så är det inga större problem heller med Ponnyn.
Ponnyn tar du på utmattning ! lugnt och fint gång på gång med dina lastningsförsök. Enda gången man tar till en tillrättavisning är när Ponnyn är på väg mot och på dig själv då måste detta komma direkt när detta händer.
Det är OK att avbryta ett par minuter om hästen är för uppvarvad men endast ett par minuter och aldrig tillbaka in på box utan skritta för hand ett par hundra meter. Grundregeln är att Du ger dig aldrig. Envisast vinner här men tänk på att du är inne i Ponnyn bästa gren "Envishet" :-) så ha gott om tid på dig och ha lugna människor vid detta tillfälle omkring dig.
Jag gillar inte heller när man ska forcera hästen in vid lastning. Vill hästen lukta på baklämmen så låt den då göra det för sjutton, det är ju hästens sätt att få bekanta sig med objektet och har absolut inget med dumhet eller vägran att göra. Jag gillar heller inte höga röstberömm typ BRA !! från hästägaren och tycker heller ej om hårda klappar på hästen av densamma !! Hur skönt är det egentligen ? Nej smek den gärna över mulen eller manken och tala till den med mjuk röst så blir effekten helt annorlunda.

Men som sagt detta med att inte ge sig brukar bli bättre efter ett tag och till slut går lastningen som en dans.

En trygg häst är en viktig förutsättning för att få en någorlunda behaglig tillvaro när du hanterar och tränar din häst, allt kan naturligtvis ändå hända.

Att försöka behålla livsglädje och "egenviljan" hos en häst samtidigt som den ska göra allt det du ber om kräver en hel del insatser från din sida, men som jag ser det är det värt varenda minut i slutänden. Det handlar om tålamod

Träningsmöjligheter och de träningsmetoder jag använder mig av:

Samtliga uppfödningar är födda här hemma och vi börjar i stort sett från dag 1 med inkörningen. Med detta menar jag att pyssla och vänja fölen med mänsklig kontakt och att tillsammans få ett förtroende. Sele sätts på vid ganska exakt 1 års ålder. På våren således. jag försöker redan då utsätta åringen för de saker som hästar normalt finner obehag i. Höga ljud, skrammel, skrapar i gruset och kastar lite småsten på haser mm. Träning med att lasta i transport i detta skede är ett utmärkt sätt att börja med.
När unghästen fått vagn efter ca 1 månads träning så är det såklart ingen direkt träning utan bara att få umgås på ett lustfyllt sätt. Bara lek. När 1 åringen klarar av detta väntar bete och jag brukar normalt sett inte störa denna tid men får jag ngn lucka så kan jag ta fram sele och sulky. Annars börjar lite mer konditionträning på hösten efter betet och då kör jag ett par km och ökar succesivt till dessa att 1.5 åringen klarar ca 1 mil på spänstigt sätt.

Hela inkörningen speglas av lek och lugna tag. jag tappar, ja jag vågar säga aldrig humöret i detta skede. "Lugnt och Fint" som min kära pappa Allan skulle sagt !

Jag har en speciell tur som sträcker sig ungefär 8-9 kilometer hemifrån och den kör jag minst tre varv i olik fart ett par gånger i veckan. Jag skrittar i nedförsbackarna och kör mkt sakta uppför ibland även i skritt även där.
Det tar mellan lite väl en dryg timme att köra varje häst.
Dessutom finns en rakbana på 900 meter att köra på cirka två kilometer hemifrån och där brukar hästarna kunna få sträcka ut.

I bland kan jag också ta någon av hästarna på släp av samma anledning, och för att den som körs ska kunna få känna av lite sällskap. Eftersom jag oftast tränar ensam på hemmaplan så blir hästarna lite gladare om de är två, även om det ur just träningssynpunkt är mer tveksamt om just själva "släphästen" får någon meningsfull träning rent fysiologisk. Mentalt verkar det dock vara bra.

Den bästa vinterträningen tycker jag man får om man kan köra trav i kuperad terräng och det är mestadels på detta sätt jag brukar träna upp hästarna under vintern. Inte i högsta fart men i ganska bra tempo. Även om det också växlar under resans gång.
I december, januari och februari brukar det bli en hel del "långturer".

Jag har på senare tid dragit ner på den rena rakbaneträningen och lägger mer tid på mental- och långsamträning. Det är av stor vikt att hästen kan slappna av under träningspasset, gärna med lågt huvud, vakna öron och frustningar under passet. Att försöka bygga muskler med en häst som av ngn anledning inte springer avslappnat är omöjligt.
Som jag ser det så har jag ändå lyckats bra om inte mkt bra med "enkla" hästar. Det är inga stammässiga kanoner som jag ägt och tränat genom åren, ändå har de lyckats vinna många lopp och ett par V75 lopp då och då. Jag är alltså långt i från någon "storfräsare", men mina erfarenheter som tränare kanske kan vara intressanta ändå, om inte annat i jämförelsesynpunkt?

Som sagt jag har bara en begränsad uppfattning om vad som är bra eller inte. Jag kan bara relatera till min egen i sammanhanget blygsamma verksamhet. Jag har oftats inte haft mer än två körhästar åt gången, det är ungefär vad jag hinner med för att kunna sköta om och träna på och ändå få tid över till annat.

En proffstränare har säkert andra idéer. Det här är i alla fall vad som jag tycker fungerat hyfsat för mig. Vi brukar springa in ett par hundra tusen varje år på mellan 1-3 hästar och det får man nog vara klart nöjd med.